Om sydamerika del 1

Jag hade nyligen nöjet att befinna mig på en månadslång semester i sydamerika med min livs kärlek och två mycket goda vänner. Resan tog mig till Rio de janeiro i Brasilien, santiago, vina del mar, valparaiso och pucon i Chile samt mendoza i Argentina. Huvuddelen av resan spenderades i santiago.

Santiago kanske inte är den första staden man bestämmer sig för att besöka när man tänker på sydamerika, men eftersom det fanns släkt och billigt boende där var det ett enkelt val att ta sig dit. Vårt resesällskap älskar santiago till den grad att det ofta talades om att flytta dit. Själv är jag lite mer avaktande. Jag hade en väldigt bra tid i santiago och på plussidan finns allt från mysiga restauranger, färgrant målade hus, kostnadsläge, vackra berg till bra sjukhus, trevlig befolkning och stora fotbollslag.  Men det finns framförallt en sak jag har svårt för med santiago och det är en viktig sak för mig. Arkitektur. Santiago har i stora delar hemsk arkitektur. Det finns mysiga områden i staden, men stora delar består av antingen halvskyskrapor från 60-talet eller stora bostadspunkthus med stängsel och dörrvakter. Rikare människor bor oftast inte i själva stadskärnan utan i områden utanför centrala santiago där man lever i något som närmast kan liknas vid en LA inspirerad tillvaro, där det enda sättet att ta sig någonstan är med bil. Antingen bor man i höga bostadshus, eller om man tjänar ännu mer i villa uppe mot bergen i öster. Jag har väldigt svårt för städer där man måste ha bil för att ta sig någonstans. Neråt väster i stan är husen och områdena ofta nergångna, efterssatta och slitna, men där finns o andra sidan tunnelbana och ett normalt stadsliv.

Vi bodde i ett område som kallas providencia. Man kan säga att det är lite av santiagos monmartre, bohemiskt med många restauranger och barer.  Valda delar är även ganska turisttäta, med allt det medför. I restaurangområdena är husen vackert målade i kontrastrika färger och även ofta utsmyckade med en måling eller mönster. Här trivdes jag väldigt bra.

Om man skulle iväg och shoppa så var det parko rauko, ett stort shoppingvartuhus i östra santiago som gällde. Här fanns som brukligt i ett mall både restauranger, bio, apotek och alla möjliga affärer. Jag är väldigt kluven till malls, en del av mig älskar dem och den bekvälmlighet de för med sig av att ha allting samlat på ett och samma ställe. En annan del av mig tycker illa om att man måste ta sig dit med taxi eller bil och att de urholkar affärsverksamheten i stadskärnan. Det samma kan sägas om liknande företelser i stockholm som sickla eller kungens kurva, det senare dock betydligt mindre gästvänligt än parko rauko.

I övrigt kan man säga att det fram till finanskrisen var en ordentlig byggboom i santiago och de östra centrala delarna av santiago har den senaste tiden sett än mängd nya höghus med glasfasader ploppa upp. Ett av byggprojekten är en gigantisk ny galleria som ska bli sydamerikas största byggnad, men när vi var där hade byggnationen stoppats pga krisen.

Sammantaget skulle jag säga att santiago är en stad som jag lärde mig att tycka om, dock utan en förvandlas till en varaktig kärlek eller ens ett stunds förälskelse. Men om ni har chansen tycker jag absolut att santiago är värt ett stopp på resan.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s